They Shoot Single People, Don't They?
Det blir många inlägg idag för jag har inte mycket att göra. Dagens outfit är rutiga ballerina, beiga jeans, svart volang linné och grå halv kofta. Kan kanske lägga in en bild när jag kommer hem. Vi slutar inte förns 4 och just nu räknar jag sekunderna. ettusen ett osv. Nu hadejag tänkt skriva ett sånt där hjärtligt medelande så håll i er.
Så om nu inte kärlek existerar och det tror jag inte att det gör för har du någonsin träffat någon som har varit sådär riktigt lycklig? Jag har aldrig gjort det, jag har aldrig sett ett förhållandes perfection men varje dag kan jag inte låta bli att tänka på min andra själ den där andra personen som ska göra mig hel och lycklig, han som antagligen inte finns. För vad är chansen att någon som är perfect någonsin skulle falla för mig, och är det rimligt att hoppas på något perfect när Cupido har flygit härifrån.
Men fortfarande kan jag inte hoppas på att kanske någon jag träffar uppnår några av mina förväntningar. Är det lönt att utsätta mig för något som jag bara kommer bli sårad av? Det är ju trotts allt inte många människor som kan leva tillsamman länge. Det kanske är bättre att skiljas när det allt är bra och leva med de lyckliga minnena istället för de sorgsna, sexlösa ensamma minnena om kärleken som existerade. Du lämnar väl ett party när det är som bäst inte när alla har gått hem och du får städa upp skiten?
Är det rimligt att tro på riktig kärlek?
Så om nu inte kärlek existerar och det tror jag inte att det gör för har du någonsin träffat någon som har varit sådär riktigt lycklig? Jag har aldrig gjort det, jag har aldrig sett ett förhållandes perfection men varje dag kan jag inte låta bli att tänka på min andra själ den där andra personen som ska göra mig hel och lycklig, han som antagligen inte finns. För vad är chansen att någon som är perfect någonsin skulle falla för mig, och är det rimligt att hoppas på något perfect när Cupido har flygit härifrån.
Men fortfarande kan jag inte hoppas på att kanske någon jag träffar uppnår några av mina förväntningar. Är det lönt att utsätta mig för något som jag bara kommer bli sårad av? Det är ju trotts allt inte många människor som kan leva tillsamman länge. Det kanske är bättre att skiljas när det allt är bra och leva med de lyckliga minnena istället för de sorgsna, sexlösa ensamma minnena om kärleken som existerade. Du lämnar väl ett party när det är som bäst inte när alla har gått hem och du får städa upp skiten?
Är det rimligt att tro på riktig kärlek?
Kommentarer
Trackback
